Personporträtt - Laszlo Balazs, violin

foto: Beata Angelbjörk

Laszlo Balazs, violin

"Det började vid Rába-flodens strand. Jag var 6 år när jag började spela och hade en helfiol – något annat var okänt i vår värld…

Som 14-åring landade jag i Sverige med "en liten väska och sin fiol" som GP skrev och blev raskt en del av livet i Partille musikskola. Förutom fotboll, språkinlärning, dans och bus var det mycket musik med kulmen i bildandet av Göteborgs Ungdomssymfoniker, numera GUO. 

Kvalitén sjönk dramatiskt i Chalmers Barockensemble men inte det kreativa musikaliska skämtlynnet  – "Barocken måste ses för att höras" – inte heller musikglädjen. Snarare bidrog den till en livslång gemenskap i Landala Wienerkapell (med sådär fyra wienermelodier i en repertoar av hundra). Mina söner växte upp med musik var de än befann sig och fiol (och klarinett) blev deras vän länge. De fick dock all tid de önskade till andra av mina böjelser också – dans och fotboll alltså. 

Flera decennier gick som för så många av oss amatörer familj och karriär. När så tiden tillät en återkomst i bättre sällskap så tog jag tag i fiolen, övandet och spelandet med målet att bli lika bra som när jag var som 25-åring. Camerata Gothia är mitt musikaliska vattenhål med kryddor som konserter med körer, Hammerfall-basisten Magnus Rosén och nu den stora härliga symfoniorkestern Gothia Concentus. Som ni förstår är det också ett sant nöje för en far att få spela med sin son i samma orkestrar. 

       

Jag trivs mycket med barockmusik och känner mig verkligen hemma i stråkorkesterns känsliga natur. Sjostakovitj utmanar och fängslar mig alltmer, såväl som en komplex spegel av sin komplexa livstid som en kompositör med gudabenådad (vilken gud, tro?) dramatisk kompositör.

…och min barndomsfiol finns till hands när jag känner för den."

Intervju: Beata Angelbjörk