Arve Eriksson, horn
"Den största anledningen till att jag fortsatte att spela horn är framförallt att det har en vacker klang. När jag började spela (1995; 11 år gammal om man ska vara petig) tänkte jag inte så mycket på det, utan bara... spelade.
Allt eftersom jag blev bättre blev det sedan trevligare och trevligare att höra mig själv öva, och x antal år senare har jag en och annan folkhögskola, musikhögskoleutbildning, och framträdanden med många av stadens amatörorkestrar under bältet.
De första stapplande stegen togs under kommunala musikskolans regi, och genom åren har jag hunnit delta i Sportlovsorkestern ett par gånger (ett par institutioner som jag gärna slår både ett och flera slag för), spela i samma orkester som min musiklärare från gymnasiet, ackompanjerat en och annan solist - ibland flera gånger; i juni har jag för andra gången konsert med en orkester som tar sig an Brahms dubbelkonsert: samma solister, annan orkester.
Eftersom jag i nuläget är med i hela fyra orskestrar är det kanske ändå så att hornspel är min huvudsakliga sysselsättning - en vanlig vecka repar jag tillräckligt för att hamna på 30-50% sysselsättning, räknat i arbetstimmar - men jag går också på dagtid en YH-utbildning till apotekstekniker (färdig sommaren 2014, om allt går som det ska).
Jo, det händer att jag vistas innanför hemmets fyra väggar någon gång emellanåt. Musik är för mig en ofrånkomlig av tillvaron - tittar jag på film ägnar jag mer uppmärksamhet åt musiken eller hur den kombineras med vad som händer på duken än åt själva handlingen, och andra liknande "yrkesskador" - så ett liv utan hornet/musicerande skulle kännas lite väl tomt.
Det är lite svårt att nämna ett enda verk som jag hellre skulle spela än andra... Alla hornister gillar att spela Mahler (eller i varje fall BORDE gilla!), så även jag, jag spelar också gärna Bruckner och John Williams, Shostakovich brukar alltid bli en minnesvärd upplevelse...
Det finns mycket musik, och jag känner inte till allt på långa vägar.
Förutom det här kan jag ju lägga till att jag efter avslutat naturvetenskapligt gymnasium jobbade en kort tid på substravdelningen vid Sahlgrenska, och efter några om och men och via Ingesund hamnade på Islands konsthögskola, där jag tog examen 2011. (Alltså i princip flytande i tre språk - svenska, engelska och isländska)".
Intervju: Beata Angelbjörk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar