Personporträtt - Maria Thornström, cello

Maria Thornström, cello
"Har spelat cello i snart 40 år och spelat på samma instrument nästan lika länge. Fick höra som barn när det var dags att välja instrument att om du börjar spela cello kommer du aldrig att bli sysslolös och övertalig i orkestersammanhang. Ett argument som faktiskt fortfarande håller...;-)
Musiken är en hobby och har alltid så varit. Arbetar som sekreterare och administratör både tidigare inom näringslivet och numera på statligt verk.
Eftersom jag i tidig tonår började min orkesterverksamhet i Göteborgs Ungdomssymfoniker och har spelat kontinuerligt i den orkestern fram till jag förll för 30-års strecket, har jag där fått förmånen att spela otroligt mycket intressant orkestermusik. Det har varit en fantastisk musikalisk "plantskola". Eftersom vi i synnerhet under 80-talet fick chansen att framföra många både mindre och större verk - såväl kända som okända, känns det nästan som drömverken redan har nosats på till en stor del. Men visst skulle det vara kul att få göra något maffigt som exempelvis Cesar Francks D-moll symfoni igen.
Utöver musik är djur och natur något som ligger mig varmt om hjärtat. Arbetar ideellt med att hjälpa hemlösa katter att få komma in i värmen.
I Gothia Concentus hamnade jag av en slump i höstas när det flaggades om att man behövde lite mer cello. Jag drog med såväl make som son i projektet. Så nu är vi 3 x Thornström som är med. Jörgen på trumpet, Magnus på tuba och jag i cellosektionen".

Intervju: Beata Angelbjörk

Personporträtt - Oliver Perkins, kontrabas

foto: Richard Balazs

Oliver Perkins, kontrabas
"spelar kontrabas, men från början är jag cellist (har spelat cello i c:a 12 år), men efter att i många år ha suttit framför kontrabasar i orkestersammanhang tyckte jag att det verkade som ett väldigt kul instrument och nappade direkt när chansen uppstod. Kontrabas har jag spelat i 5 år.
Jag är student och läser nu en kurs som heter retorik på Göteborgs Universitetet. Till hösten ska jag läsa till civilingenjör, var är dock inte bestämt. Om det finns en orkester/orkestrar har en viss påverkan på vilket lärosäte jag kommer att välja, och också hur lätt det blir att frakta dit min kontrabas.
Musik är väldigt viktigt för mig. Allt det sociala runtomkring musikspel är väldigt kul, och att sitta och spela i orkester är nästan alltid superkul och givande, och inbringar en sådan fantastisk glädje. När musiken verkligen säger något till mig är det som allra bäst.
Mitt favoritverk att spela måste antingen vara Planeterna av Holst eller Våroffer av Stravinskij, två verk som jag spelat med VÄGUS. Planeterna berättar en historia om varje planet, medans Våroffer är så okonventionellt, komplext, varierat (och svårt) att det måste upplevas minst en gång i en musikers liv.
Om jag fick välja att spela något jag inte har spelat skulle jag vilja säga "The armed man" av Karl Jenkins. Detta verk har något otroligt viktigt att säga, musiken är riktigt bra och det verkar kul att spela.
När jag inte spelar eller studerar så springer jag, och ska springa GöteborgsVarvet nu i maj. Och när jag springer lyssnar jag såklart på musik".

...ska hålla utkick efter Oliver under Varvet...

Intervju: Beata Angelbjörk 

foto: Richard Balazs

Personporträtt - Terese Martinsson, cello

foto: Henrik Torolphi

Terese Martinsson, cello
"Jag spelar cello som är ett av de större stråkinstrumenten och ofta används inom filmmusik som solo- eller orkesterinstrument. Jag började spela när jag började gymnasiet efter att jag hade hört det i popmusik och teaterföreställningar och kunde identifiera mig med det. Jag har aldrig ångrat att jag började, det enda tråkiga är att det är jobbigt att släpa omkring på när jag ska någonstans.
Jag läser Kandidatprogrammet Kultur på Göteborgs Universitetet och jobbar extra som porträtt- och krokimodell och ibland i frukostserveringen på ett hotell.
Musiken har varit min viktigaste hobby sedan jag var tonåring. Musiken innebär att totalt gå upp i något med sin själ. En slags friskvård. Och att kunna göra det tillsammans med andra är det bästa!
Att spela filmmusik har varit något jag har längtat efter sedan jag började spela och har alltid varit en stor inspirationskälla".
Terese hoppas att kunna jobba med kulturprojekt i framtiden, likt det vi gör med Concentus. Jätteroligt - lycka till Terese!!
P.S. För någon månad sedan såg jag när Terese tävlade i "Vem vet mest"!

Intervju: Beata Angelbjörk

Personporträtt - Arve Eriksson, horn

Arve Eriksson, horn
"Den största anledningen till att jag fortsatte att spela horn är framförallt att det har en vacker klang. När jag började spela (1995; 11 år gammal om man ska vara petig) tänkte jag inte så mycket på det, utan bara... spelade.
Allt eftersom jag blev bättre blev det sedan trevligare och trevligare att höra mig själv öva, och x antal år senare har jag en och annan folkhögskola, musikhögskoleutbildning, och framträdanden med många av stadens amatörorkestrar under bältet.
De första stapplande stegen togs under kommunala musikskolans regi, och genom åren har jag hunnit delta i Sportlovsorkestern ett par gånger (ett par institutioner som jag gärna slår både ett och flera slag för), spela i samma orkester som min musiklärare från gymnasiet, ackompanjerat en och annan solist - ibland flera gånger; i juni har jag för andra gången konsert med en orkester som tar sig an Brahms dubbelkonsert: samma solister, annan orkester.
Eftersom jag i nuläget är med i hela fyra orskestrar är det kanske ändå så att hornspel är min huvudsakliga sysselsättning - en vanlig vecka repar jag tillräckligt för att hamna på 30-50% sysselsättning, räknat i arbetstimmar - men jag går också på dagtid en YH-utbildning till apotekstekniker (färdig sommaren 2014, om allt går som det ska).
Jo, det händer att jag vistas innanför hemmets fyra väggar någon gång emellanåt. Musik är för mig en ofrånkomlig av tillvaron - tittar jag på film ägnar jag mer uppmärksamhet åt musiken eller hur den kombineras med vad som händer på duken än åt själva handlingen, och andra liknande "yrkesskador" - så ett liv utan hornet/musicerande skulle kännas lite väl tomt.
Det är lite svårt att nämna ett enda verk som jag hellre skulle spela än andra... Alla hornister gillar att spela Mahler (eller i varje fall BORDE gilla!), så även jag, jag spelar också gärna Bruckner och John Williams, Shostakovich brukar alltid bli en minnesvärd upplevelse...
Det finns mycket musik, och jag känner inte till allt på långa vägar.
Förutom det här kan jag ju lägga till att jag efter avslutat naturvetenskapligt gymnasium jobbade en kort tid på substravdelningen vid Sahlgrenska, och efter några om och men och via Ingesund hamnade på Islands konsthögskola, där jag tog examen 2011. (Alltså i princip flytande i tre språk - svenska, engelska och isländska)".

Intervju: Beata Angelbjörk

Personporträtt - Jörgen Thornström, trumpet

foto: Henrik Torolphi

Jörgen Thornström, trumpet (i mitten på bilden ovan).
Jörgen har spelat trumpet i snart 40 år! Han "har provat de flesta olika genrer som finns när det gäller trumpet; symfoniorkester, genom drygt 10 år i Göteborgs Ungdomssymfoniker; brassband i form av Göteborgs Brassband; blåsorkester i form av Hemvärnets Musikkår och Mölndals Symphonic Band, och en hel del annat.
Det blev lite uppehåll under åren då barnen växte upp, men nu när de är vuxna, börjar man få tid att spela igen, även om förmågan kanske avtagit...
Att det blev just trumpet berodde nog mest på att det fanns en gammal kornett hemma som min pappa spelade i yngre år. Det är ett effektfullt och mångsidigt instrument som kan låta väldigt bra (om man behärskar det) och är lättare att lära sig än många andra instrument. Lättare att bära än en del andra instrument också...
Orkesterspelandet är viktigt; musikutövande ger mig energi. Att vara med i en bra orkester där alla är duktiga och bidrar till samklangen, det är bland det häftigaste jag vet.
Jag gillar stora orkesterverk med bred orkestering, så bland mina "drömverk" finns "The Planets" av Gustav Holst, "Roms pinjer" av Ottorino Respighi, Mahlers symfoni nr 1 och mycket annat. 
Till vardags är jag IT-drifts- och IT-supportchef för ett företeg som heter Greencarrier AB. Jag har dock läst både musik- och kulturvetenskap på universitetet, vilket kan ses som en underlig blandning".
När Jörgen inte själv spelar musik så lyssnar han på musik, annat han gillar att göra är att läsa - mest SF och fantasy, kolla på film, är intresserad av fotogrefering, vara ute i naturen, resa, beundra vacker arkitektur, geocaching... och en del annat smått och gott. 

Intervju: Beata Angelbjörk

foto: Richard Balazs

foto: Richard Balazs

Personporträtt - Martin Restin, slagverk

Martin Restin spelar slagverk.
Martin började spela trummor 1995 då ett metalband behövde en trummis. Han "har aldrig tagit lektioner för trummor med började spela efter noter för 5 år sedan då Nossebro musikkår behövde en trummis. Notläsning har jag med mig från att jag spelade piano och dragspel, vilket jag gjort sedan jag var 6 år. Till husbehov spelar jag även gitarr och bas. Till vardags håller jag till i slagverkssektionen i Göteborgspolisens musikkår.
Att spela instrument tycker jag är riktigt roligt och att dessutom spela ihop med andra musiker gör det hela mycket roligare och mer utvecklande. Musiken för mig, förutom glädjen i att spela är ett sätt att träffa personer och utöka min bekantskapskrets.
Jag har en 8 månaders dotter hemma och för detta köpte jag ett juniorset som pappa får spela på tills hon blir gammal nog. I övrigt med hus och familj så är för mycket fritid inget problem".
Martin arbetar som kvalitetsingenjör på GKN Aerospace (tidigare Volvo Flygmotor) i Trollhättan. 

Intervju: Beata Angelbjörk

foto: Henrik Torolphi

Och jag vill passa på och önska alla en glad helg!
Beata Angelbjörk

foto: Beata Angelbjörk

Personporträtt - Kristina Andelid, viola

foto: Henrik Torolphi

Kristina Andelid, viola (altfiol).
Kristina började spela viola när hon var 11 år gammal, men musikintresset började med blockflöjt och altblockflöjt i Kommunala Musikskolan i Lund där hon blåste på i två år.
När hon sedan skulle välja orkesterinstrument ville hon helst spela cello - "tyckte att cello hade en så vacker ton och att det såg så häftigt ut när man spelade. Men min pappa bestämde att viola skulle passa mig bäst.
Och han hade rätt!! Jag trivs utmärkt och älskar det speciella soundet hos violan och violans roll i orkestern. Och alla viloaskämt...
Därefter spelade jag i Kommunala Musikskolan i Lund, i Ungdomsorkestern, Lunds Stadsorkester och Nordiska Ungdomsorkestern tills jag var lite över 20 år.

Sedan flyttade jag ifrån Lund till Umeå, Göteborg, Paris, Bryssel, Alingsås och tillbaka till Göteborg och rörde inte violan på 16-17 år.
Men den var alltid med... ett under att den har överlevt... precis som om den visste att den skulle behövas igen.
Det var en kollega som spelar i Partille Kammarorkester som uppmuntrade mig till att börja spela igen. Det är det bästa han har gjort...
Musiken är en fantastisk paus från jobbet som specialistlungläkare med många mycket svår sjuka patienter. Att tillsammans med andra få vara med och spela, skapa (inget bra ord...) musik är ett oerhört privilegium. Man koncentrerar sig och är fokuserad men inte stressad".

Och jag måste tillägga att Kristina spelar i fler orkestrar, bl. a som hon nämnde ovan Partille Kammarorkester och Camerata Gothia. Och varje sommar sedan kanske 6-7 år tillbaka deltar hon i en internationell musikvecka i Värmland.

Intervju: Beata Angelbjörk