fredag 28 februari 2014

Personporträtt - Britt-Marie Jonsson, valthorn

Foto: Anders Johansson
Britt-Marie Jonsson, valthorn

Som för så många andra så började min bana med en gitarr. Uppvuxen i Roknäs utanför Piteå så var det EFS som stod för möjligheten att få traktera något blåsinstrument. Althorn ansågs vara lämpligt och på den vägen är det. Althornet byttes småningom till valthorn. Åke Jönsson horn och trumpetlärare på Framnäs Folkhögskolas musiklinje såg till att ambisen blev rätt från starten. Av olika anledningar var det SÄMUS och Göteborgs Musikhögskola som blev valet för högre studier.

Drygt 20 år varade min musikerkarriär, Regionmusik, Västerås Kammarorkester, Musik i Väst. Brasskvintetten Brassa Nova var min hemvist, vi hann med lite drygt 3000 konserter innan politikerna runt om i Sverige tyckte att musiker behövs inte i den mängd som fanns anställda i mitten av 90-talet.
När jag började 1976 hade vi drygt 60 fasta musikertjänster i Regionmusiken som fanns i Uddevalla, Skövde och Borås. Idag finns om jag inte är helt felunderrättad endast Bohus Big Band kvar på 80%. Liknande nedskärningar har som sagt drabbat musiker över hela Sverige. Nedskärningarna av musikertjänster tycks fortsätta, just nu ligger Marinens Musikkår illa till. Både Göteborgs GWO och Stockholms blåsarsymfoniker har drabbats av nedskärningar. Rimmar illa med forskning som pekar på att kultur är en viktig del av ett samhälles och människors välmående.

Själv valde jag att gå in i en helt ny värld nämligen databranschen. Nu arbetar jag med ett webbsystem för Kulturskolor, så lite anknytning till musik finns på sätt och vis. Många av de musiker som drabbades av nedskärningarna lade instrumenten på hyllan, jag hade dock ett andningshål i Borås Symfoniorkester där jag har fortsatt att spela hela tiden. Hornet och all sorts musik har alltid varit en viktig del av livet för mig och jag har nu utökat hornspelandet till några vattenhål i Göteborg varav filmprojektet är ett.

För mig är musik en nödvändig företeelse för att må bra. Vi frigör ämnen som oxytocin när vi musicerar, både när man själv övar eller får möjligheten att spela med andra musiker. Kanske en förklaring till att en stunds musicerande ökar välmåendet, gäller även när man lyssnar på musik.

Natur och kultur är de intressen som genomsyrar min vardag, gärna i form av trädgårdsarbete eller kulturella upplevelser. En av pärlorna i Göteborg är förstås Botaniska trädgården, men Palmhuset i Trädgårdsföreningen ger också en boost av grönska för att inte nämna de fantastiska kameliorna en kulen dag i februari.   
 
Intervju: Beata Angelbjörk

onsdag 12 februari 2014

Personporträtt - Åke Edefors, trombon

Sonen David, jag i mitten och Roy Andersson på basuner i Landsarkivet

Åke Edefors, trombon
Jag började spela piano vid 4 år, fiol och trumpet vid 11 år, trombon vid 16 år, övriga bleckblås vid behov. Började läsa matematik men fastnade för i huvudsak musiken med anställning vid Spårvägens Musikkår, spelade och körde buss, sedermera musikkårens dirigent, började på musikhögskolan först vid 25 års ålder och arbetade parallellt i Mölndals Musikskola. 

 Jag började med enstaka elever på Hvitfeldtska Musikgymnasiet och Musikhögskolan. Var med och planerade som studierektor flytten till Artisten och hann inte spela så mycket. Är fortfarande aktiv med att organisara kursverksamhet både för yngre och äldre, och har nu som pensionär mer tid att spela. Jag är intresserad av all musik, har spelat barockbasun med Sven Berger i Convivium Musicum, försöker renskriva och spela in musik för bleckblåsare av Joseph Czapek som kom till Göteborg i mitten av 1800-talet och drog igång all slags kammarmusik och första försöken till Göteborgs Orkesterförening. Han tog hit tjeckiska musiker där Bedrich Smetana är den mest framstående.
 
 När jag gick på Musikhögskolan var jag helt Mahlerfreak blandat men faiblesse för Mozart. Jag fick flera möjligheter att få mitt lystmäte av Mahler som vikarie i Göteborgs Symfoniker när min idol Sixten Ehrling framförde ett flertal symfonier. Jag var också med på Aida vid Scandinaviums invigning, sedermera Turandot och Carmen. Sixten gillade ju stora föreställningar med all tidsförskjutningarna som största problemet.
 
Jag tycker lika mycket om att spela, undervisa, administrera och dirigera. Omväxling förnöjer.
 
Intervju: Beata Angelbjörk