Personporträtt - Elin Nyberg, trumpet

Elin Nyberg, trumpet

Jag heter Elin Nyberg och spelar trumpet och kornett. Jag började spela trumpet när jag var 10 år gammal, då jag efter några år med fiolen insett att det inte var min grej och ville prova något annat. Med trumpeten fann jag spelglädjen igen och har aldrig lämnat den sedan dess. Jag började i den lokala kulturskolan i Kungsbacka och när jag blivit lite äldre och bättre på mitt instrument sökte jag mig in till Göteborg för att spela i först marschorkestern Göta Lejon, orkesterprojekt som Sportlovsorkestern och sedan Vägus. Jag tyckte det var så häftigt att få spela i en så stor symfoniorkester som lät så bra, något på den nivån fanns inte i Kungsbacka.

Efter gymnasiet studerade jag ett år på Billströmska Folkhögskolan på Tjörn och ägnade mig där åt musiken på heltid och fick utöver det klassiska även spela mycket i band tillsammans med de som läste jazz/rock/pop. Trumpet är ett väldigt mångsidigt instrument och är en självklar del inom väldigt många olika genrer, och jag älskar att som trumpetare kunna spela i så många olika sammanhang.

Idag bor jag i Göteborg och är med i ett brassband (Betlehemskyrkans Musikkår), en blåsorkester (Kungälvs Musikkår) och Gothia Concentus, samt lite andra ströprojekt. Jag jobbar till vardags som kassörska och postombud i en Hemköp-butik för att tjäna pengar till resor, men skall börja plugga till hösten. Europaprogrammet med inriktning statsvetenskap ser det ut att bli.

Musiken betyder otroligt mycket för mig! Det finns ingenting som gör mig lika glad och lycklig som att spela musik tillsammans med andra. Jag har varit med om så fantastiska upplevelser och resor i samband med musiken och har träffat de flesta av mina vänner genom den. I vissa perioder har jag inte hunnit med att spela så mycket som jag vill och då har jag verkligen känt att något saknas mig i livet. Jag behöver musik för att vara lycklig.

Förutom att spela musik älskar jag också att resa till nya platser och upptäcka andra länder och städer, träffa nya människor och lära mig språk. Jag gillar också att pyssla och baka hemma, samt att läsa och spela sällskapsspel. Men musiken är och förblir viktigast! 

Intervju: Beata Angelbjörk

Stämrepen fortsätter... Om drygt 2 månader blir det konserter - 13 juni och 15 juni

Stämrep violin 1

Foto: Henrik Torolphi

Foto: Henrik Torolphi

Stämrep harpa

Foto: Valentina Cammans

Stämrep viola :-)

Foto: Kristina Andelid

Några pics från repetitionen den 22 februari

Foto: Beata Angelbjörk

Personporträtt - Peter Wågsjö, trumpet

Foto: Anders Johansson

Peter Wågsjö, trumpet

Hans yrke är kyrkomusiker, men han spelar också olika instrument.
Som 15-åring kom han i på Musikhögskolan för studier i valthorn och
violin.
5 år senare kunde han titulera sig som Sveriges genom tiderna yngste
musikdirektör.
Efter musikstudier fortsatte han med andra universitetsstudier.
Gick bl.a. några år på läkarlinjen, men efter en resa till Indien tog
intresset för språk överhand.
Något år innehade han en tjänst som amanuens Institutionen för Jämförande språkforskning med sanskrit.
Det var ju rätt länge sedan, några år på 70-talet, och hela
institutionen ät numera nerlagd.
De senaste åren har han försökt kombinera arbete som organist och
körledare med fortsatta studier, då bl.a. i socialantropologi och
religionsvetenskap.
Har tidvis även varit produktiv som kompositör; med bl.a. körmusik,
flera stråkkvartetter, en cellokonsert och en konsert för två pianon
och orkester.
Han är för närvarande aktiv i tre olika orkestrar, och spelar då
trumpet, violin eller viola.
Intervju: Beata Angelbjörk

Personporträtt - Britt-Marie Jonsson, valthorn

Foto: Anders Johansson

Britt-Marie Jonsson, valthorn

Som för så många andra så började min bana med en gitarr. Uppvuxen i Roknäs utanför Piteå så var det EFS som stod för möjligheten att få traktera något blåsinstrument. Althorn ansågs vara lämpligt och på den vägen är det. Althornet byttes småningom till valthorn. Åke Jönsson horn och trumpetlärare på Framnäs Folkhögskolas musiklinje såg till att ambisen blev rätt från starten. Av olika anledningar var det SÄMUS och Göteborgs Musikhögskola som blev valet för högre studier.

Drygt 20 år varade min musikerkarriär, Regionmusik, Västerås Kammarorkester, Musik i Väst. Brasskvintetten Brassa Nova var min hemvist, vi hann med lite drygt 3000 konserter innan politikerna runt om i Sverige tyckte att musiker behövs inte i den mängd som fanns anställda i mitten av 90-talet.
När jag började 1976 hade vi drygt 60 fasta musikertjänster i Regionmusiken som fanns i Uddevalla, Skövde och Borås. Idag finns om jag inte är helt felunderrättad endast Bohus Big Band kvar på 80%. Liknande nedskärningar har som sagt drabbat musiker över hela Sverige. Nedskärningarna av musikertjänster tycks fortsätta, just nu ligger Marinens Musikkår illa till. Både Göteborgs GWO och Stockholms blåsarsymfoniker har drabbats av nedskärningar. Rimmar illa med forskning som pekar på att kultur är en viktig del av ett samhälles och människors välmående.

Själv valde jag att gå in i en helt ny värld nämligen databranschen. Nu arbetar jag med ett webbsystem för Kulturskolor, så lite anknytning till musik finns på sätt och vis. Många av de musiker som drabbades av nedskärningarna lade instrumenten på hyllan, jag hade dock ett andningshål i Borås Symfoniorkester där jag har fortsatt att spela hela tiden. Hornet och all sorts musik har alltid varit en viktig del av livet för mig och jag har nu utökat hornspelandet till några vattenhål i Göteborg varav filmprojektet är ett.

För mig är musik en nödvändig företeelse för att må bra. Vi frigör ämnen som oxytocin när vi musicerar, både när man själv övar eller får möjligheten att spela med andra musiker. Kanske en förklaring till att en stunds musicerande ökar välmåendet, gäller även när man lyssnar på musik.

Natur och kultur är de intressen som genomsyrar min vardag, gärna i form av trädgårdsarbete eller kulturella upplevelser. En av pärlorna i Göteborg är förstås Botaniska trädgården, men Palmhuset i Trädgårdsföreningen ger också en boost av grönska för att inte nämna de fantastiska kameliorna en kulen dag i februari.   

 

Intervju: Beata Angelbjörk

Personporträtt - Åke Edefors, trombon

Sonen David, jag i mitten och Roy Andersson på basuner i Landsarkivet

Åke Edefors, trombon

Jag började spela piano vid 4 år, fiol och trumpet vid 11 år, trombon vid 16 år, övriga bleckblås vid behov. Började läsa matematik men fastnade för i huvudsak musiken med anställning vid Spårvägens Musikkår, spelade och körde buss, sedermera musikkårens dirigent, började på musikhögskolan först vid 25 års ålder och arbetade parallellt i Mölndals Musikskola. 

 Jag började med enstaka elever på Hvitfeldtska Musikgymnasiet och Musikhögskolan. Var med och planerade som studierektor flytten till Artisten och hann inte spela så mycket. Är fortfarande aktiv med att organisara kursverksamhet både för yngre och äldre, och har nu som pensionär mer tid att spela. Jag är intresserad av all musik, har spelat barockbasun med Sven Berger i Convivium Musicum, försöker renskriva och spela in musik för bleckblåsare av Joseph Czapek som kom till Göteborg i mitten av 1800-talet och drog igång all slags kammarmusik och första försöken till Göteborgs Orkesterförening. Han tog hit tjeckiska musiker där Bedrich Smetana är den mest framstående.

 

 När jag gick på Musikhögskolan var jag helt Mahlerfreak blandat men faiblesse för Mozart. Jag fick flera möjligheter att få mitt lystmäte av Mahler som vikarie i Göteborgs Symfoniker när min idol Sixten Ehrling framförde ett flertal symfonier. Jag var också med på Aida vid Scandinaviums invigning, sedermera Turandot och Carmen. Sixten gillade ju stora föreställningar med all tidsförskjutningarna som största problemet.

 

Jag tycker lika mycket om att spela, undervisa, administrera och dirigera. Omväxling förnöjer.

 

Intervju: Beata Angelbjörk

Personporträtt - Otto Emanuelsson, violin

Foto: Beata Angelbjörk

Otto Emanuelsson, violin
"Började spela när jag var 8 år i kommunala musikskolan i Falköping. Själv var jag nog mer sugen på att spela trummor eller synt. Men efter stark inflyttande från mamma och mormor blev det fiol.

Fastnade tidigt för att spela orkestermusik och har sedan jag flyttade till Göteborg 2001 spelat i de flesta amatörorkestrar.

Spelar på en fiol som är närproducerad av Birger Fredricson, Då jag själv är ingenjör och jobbar på Volvo så kändes det extra roligt att spela på ett instrument tillverkat av en som också är ingenjör och jobbat på Volvo.
Jobbar som civillingenjör, konsult och projektledare inom fordonsindustrin, anställd på HiQ.

Har ett nästan sjukligt intresse för musik och kanske Sveriges bredaste (sämsta?) musiksmak. Lyssnar på i stort sett allt, men brinner lite extra för senromantisk och klassisk musik från 1900-talets första hälft, samt pop/rock-musik i allt från arena-format till obskyr indie.

Vill spela en Mahler-symfoni innan jag dör.

Spenderar onormalt mycket tid och pengar på kaffe och öl. Brygger tillsammans med goda vänner öl under namnet Ölgryte bryggeri, hemma vid spisen. Försöker vara ambassadör för specialkaffe, som är odlat och rostat för att få fram så mycket naturliga smaker ur kaffet som möjligt. Brygger kaffe på väldigt konstiga sätt..." 

Intervju: Beata Angelbjörk